Mutti syndrom

Jag har haft en vecka som varit ganska trött. Eller. Veckan var inte trött. Den var ju faktiskt jämn. Det var jag som var trött. Och tämligen ojämn. Den största orsaken till det är jag nästan helt säker på är precis ingenting alls.
 
Förmodligen var jag i början av veckan drabbad av post weekend syndrom. Och i slutet av veckan pre weekend syndrom. Nu har jag dock endast weekend syndrom. Vilket betyder att alla saker som jag bestämt att jag skulle göra i helgen så att säga passerar revy. De fladdrar alltså bara förbi i min fantasi.
 
Imorse började det så bra när vi bestämde oss för att åka iväg och köpa en elhäcksax. Så att vi kunde ta itu med häcken. Men förutom en häcksax så råkade vi köpa en ny dator. Eftersom den gamla drabbats av pre death syndrom. Eller möjligtvis post death syndrom. Eftersom den påminner mer om en zombie än någon som ligger på dödsbädden. Verkar helt död men får plötsligt en massa ryck, beter sig fullständigt opålitligt och kan när som helst ta död på vilken fil som helst.
 
När vi kom hem fanns det plötsligt mer intressanta saker att göra. Än att frisera en häck. Pliktskyldigast vek vi tvätt en stund. Innan jag hittade både en ny dator och en kall öl. Mycket trevligt. Trevligtrevligt. Dessutom blir nog häcken bara glad. Att få vara fri, vildvuxen och lite smått galen en dag till. Precis som jag.
 
Utsikt från schäslongen
 
 
#1 - - Lina:

Låter lite som mig.. Pliktskyldigt vika lite tvätt (för syns skull) inte för att det gjorde någon stor skillnad i tvätthögen som just nu är högsta punkten här på Gotland, men ändå. För att sen lite snyggt flyta över till datorn & fastna där med en kall öl när barnen ÄNTLIGEN somnat..

Jag gillar din blogg skarpt. Du skriver så himla roligt, enkelt, ärligt & bra. Hittade hit genom Stefans Fejsbok. Är en gammal Statoil kollega till din Ironman! Hälsa Stefan & gratulera till bedriften. MVH//Lina

Svar: Ja eller hur, det gäller att få balans mellan tvätthögar och roligheter. Om man nu inte tycker att tvätthögar ÄR roligheter, det vore ju det allra bästa förstås.
Så roligt att höra Lina, jag blir verkligen glad! Och självklart ska jag hälsa min järngubbe från dig :)
mutti / Cecilia Klöfverskjöld Nyberg