Lysande

Idag är det Valborg. Och igår var det Kvalborg och imorgon är det Finalborg. Enligt vår Uppsalastudent Sofia. Hon och resten av Uppsala verkar fira hela veckan. En lysande tradition tycker jag. I alla fall om det ingår eld, sång och bubbel i firandet. Eller. Eld kan jag klara mig utan. Och sång är jag ju inget vidare på. Men bubbel. Det är bra. Bubbel hela veckan. En lysande tradition.
 
Själva elden är bara en lysande tradition när vi är på landet och firar Valborg. Eller Finalborg. Eller någon annan dag man känner för att utföra en lysande tradition. Då gör vi upp en redig brasa ute på vår lilla äng. Och eldar upp en massa skräp. Ris, löv, gamla kläder, möbler, tomma mjölkpaket, vildsvin. Allt man vill bli av med. 
 
Själv gillar jag egentligen bara att elda av två orsaker. Man blir av med en massa skräp. Och det blir varmt. Dock är det så att jag inte gillar att elda av tre orsaker. Det ryker. Saker som inte skulle brinna upp brinner upp. Och det blir varmt.
 
Eftersom tre är mer än två så kan jag konstatera att jag summasummarum inte gillar att elda. Men det gör min man Stefan. Han älskar att elda upp saker. En gång blev han så ivrig att han slängde en hel sopsäck full med skräp på elden. Utan att titta vad det var i. Sen fick vi gömma oss bakom vedboden. När de tomma hårspraysburkarna flög som missiler kors och tvärs över hela gården. Det var kul. Tyckte Stefan. Det var inte så kul. Tyckte jag.
 
Ikväll är vi hemma. Så då blir det ingen eldning. Inte här på tomten i alla fall. Vi får väl pallra oss iväg till närmsta majbrasa. Och dricka lite bubbel. Och hålla hårt i Stefan. Så han inte får för sig att slänga något mysko på elden. För såvitt jag vet. Finns det ingen vedbod där.
 
Ja tack. En sån tar jag. För den funkar väl mot hårspray?
Och så en flaska bubbel tack.
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg