Plantpresent

Idag väntade en liten present på mig när jag kom till jobbet. En hel kasse full med plantor som nu bara väntar på att få ramla ner i min rabatt. Tänk vilken finfin kollega jag har som delar med sig av sin trädgård så där. Och naturligtvis skulle jag ju vilja ge något tillbaka också. Men tyvärr är min rabatt än så länge så pass gles att blommorna får använda walki-talkie när de ska prata med varandra. (Flox anropar Myskmalva. Kom.) Vi får väl se nästa år om det blir lite mer rulle i rabatten så att plantorna förökar sig lite. För hur svårt kan det vara. Våra dammråttor förökar sig som kaniner.
 
Förresten. När jag åkte hem med kassen så fick jag ganska så många avundsjuka blickar. Konstigt nog var nästan alla från ynglingar i tonåren. Inte visste jag att ungdomarna nu för tiden är så intresserade av trädgårdsskötsel. De såg i alla fall himlans sugna ut.
 
Kära kollega. Är du säker på att den här plantan inte trivs bättre i ett skumt och fuktigt källarutrymme med sollampor i taket?
 

Lökigt värre

Jag har precis beställt nya lökar. Och nej. Inte såna man äter. Och nejnej. Inte såna lökar heller. Jösses. Vilken fantasi ni har. Det är vårlökar jag har beställt. Lökar man gräver ner på hösten. Glömmer bort. Och så poppar det upp små finfina blommor på våren. 
 
Precis efter det att jag hade skickat beställningen så tyckte jag att det var en extremt bra idé att köpa väldigt många lökar. En massa fina blå krokusar som kan täcka (o)gräsmattan runt körsbärsträdet. Jag älskar krokusar. Det är mitt favoritvårtecken. Inte riktigt lika bra idé tyckte jag att det var när jag kom på att jag faktiskt måste gräva ner de små rackarna också. Och då kändes ett storpack på tvåhundrafemtio krokuslökar lite småjobbigt.
 
Jaja. Men jag är i alla fall glad över att mitt favoritvårtecken är krokusar. Och inte videkissar. Hade ju varit ännu jobbigare. Att gräva ner tvåhundrafemtio sälgar menar jag. Puh. Och ännu värre hade det varit om favoriten hade varit koltrastar. Både för mig och koltrastarna. Dubbelpuh. Nä jag har nog tur i alla fall. Och fint kommer det att bli. 
 
Nästa höst ska jag köpa tvåhundrafemtio tulpaner. Då kommer jag aldrig mer att behöva klippa gräsmattan. Eller tulpanmattan. Härligt. Jag har en plan. 
 
Min framtida grästulpanmatta
 
 

Ultralördag

Jorå. Idag springer man Ultravasan. Eller vänta. Det blev ju fel. Min. Ska det vara. Idag springer min man Ultravasan. Med bror. Inte min. Utan min mans. Bror alltså. Jösses så förvirrat det blev. Idag springer min man med bror Ultravasan. Annars skulle det ju verka som om jag springer Ultravasan. Utan bror. Och så är det ju inte. Jag vill ju inte på något sätt lura i någon att jag skulle springa. För det gör jag inte i onödan.
 
Och det kan man (Nej. Inte min man. Jag.) tycka att det är lite onödigt att springa nio mil. När det finns en alldeles utmärkt bilväg mellan Sälen och Mora. Men det här är faktiskt ett lopp för alla dem som inte fick tag i en startplats till Vasaloppet i början på mars. Och när arrangörerna skulle planera in ett extralopp för alla stackare som inte fick vara med så blev det för dem precis som för alla oss andra när saker ska planeras in på helgerna. "Nä den helgen funkar inte för då ska frugan och jag åka till landet." Och "Nä den helgen blir inte heller bra. Det är ju påskhelgen och då kommer påskharen och hälsar på hemma hos oss. Höhö." Och "ja och sen börjar ju semestrarna." Så då fick det bli i augusti. Ja. Vad gör man. När det är fullt upp på helgerna. Finns det ingen snö så får de väl springa istället. Tänkte arrangörerna. Om vi kallar det för något coolt så blir de nog glada ändå.
 
Själv har jag precis ätit långfrukost (Ultrakalasan). Sen tänkte jag att jag skulle städa undan i köket lite (Ultradisktrasan). Efter det kommer jag att ägna mig åt att rensa min vansinnigt röriga garderob, städskåpet i hallen och badrumsskåpet (Ultrakaosan). Sen antar jag att jag kommer att vara rätt trött (Ultratrasan) och behöver ta det lugnt med ett glas vin i soffan tillsammans med lite läskig vampyrserie (Ultrafasan) som jag och Sara tittar på för tillfället. Innan jag släpar mig i säng (Ultrahasan).  
 
Som ni förstår har jag fullt upp idag. Så mycket ultra. Så lite tid. 
 
Och käre man med bror. Lycka till där uppe i Dalarna. Mina små ultramasar. 
 
 
 
 

Beroende? Beror på...

Hur beroende är jag egentligen på en skala? Funderar jag på ibland. För det är väl bra att då och då se över sin beroendekollektion. Tänker jag. Så att man kan slänga ut dem som man egentligen inte vill ha. Eller kanske skaffa nya som man vill ha. 
 
Ett av mina beroenden har jag redan berättat om. Mitt Tupperwareberoende. Det har jag dock gjort mig av med. Eller ja. Jag har fortfarande kvar Tupperwareburkarna. Men jag köper i alla fall inte några nya. Eller ja. Inte så många i alla fall. Och inte så ofta. 
 
Min aktuella beroendekollektion innehåller dock (som ni alla vet) ett väskberoende. Det förnekar jag inte. Ser jag en finfin väska så ska det till antingen svår sjukdom, ett hutlöst pris eller en flock argsinta fiskmåsar för att hindra mig från att köpa den. Särskilt om det är läder (sniff). Så är det. Men det är ju inte så att jag är så beroende att jag inte kan leva utan en väska. Det är ju inte så att jag skulle hänga upp hela mitt liv på en väska. Gifta mig, flytta ihop, skaffa fritidshus och fira silvertejpbröllop med en väska. Så därför har jag bestämt mig för att ha kvar det beroendet även i höstkollektionen. För jag trivs med det. Sådeså. 
 
Ett annat beroende fick jag bekräftat under semestern. Det visade sig som en ganska tung huvudvärk som smög sig på mig på vissa eftermiddagar. Ojojoj nu är det åska på gång. Sa jag. Solen skiner från en blå himmel. Sa Stefan. Ojojoj då håller jag på att bli sjuk. Sa jag. Då ska du väl inte sitta här och ta en ginochtonic på verandan. Sa Stefan. Nämen nu blev jag frisk. Sa jag.
 
Men någon förklaring till huvudvärken fick jag inte. Förrän en vecka senare. När jag insåg att jag hade råkat blanda ner koffeinfria kaffekapslar i min kaffekapselburk. Vilket innebar att det bara var slumpen som avgjorde om morgonkaffet skulle innehålla det livsnödvändiga koffeinet eller inte. Som rysk roulette ungefär. Fast med något mindre huvudvärk vid förlust. Och så vips kunde jag utöka min beroendekollektion med finfin koffein. 
 
Eftersom mitt Tupperwareberoende inte längre kvalar in på min lista, så funderar jag nu på att skaffa ett nytt och fräscht beroende till höstkollektionen. Förslag mottages tacksamt. 
 
Åh men lille vän. Är du också koffeinberoende?
 
 

Översvämning

Nej Liam. Jag sa att det ska vara kallt i kylskåpet. Inte att det ska vara katt i kylskåpet.
 
 
 
Och som ni ser. Så är det dags att rensa ut kylskåpet. Och då menar jag inte bara att slänga ut katten därifrån. Utan även allt annat som råkat hamna där. För när föräldrarna åker iväg till landet. Svämmar kylen här hemma över med konstiga saker.   
 
Något annat som svämmar över här hemma är min garderob. Som ni ju redan vet. Lösningen på det problemet skulle som sagt vara en walk-in-closet. Men tyvärr hann Sara före med denna goda idé. För när föräldrarna åker iväg till landet. Byter möblerna plats och walk-in-closets uppstår.
 
Så nu får jag se mig om efter en annan utväg. Vilket innebär att linneskåpet i sovrummet får ta sitt linne och gå. En walking closet. Och så får jag en extra garderob istället. Min finfina walk-in-closet får helt enkelt vänta. Och jag får nöja mig med en tillfällig lösning. En stand-in-closet. Men akta dig Sara. För när barnen går ut och spelar Pokemon. Byter möblerna plats. Igen. Mähähä.
 
 

Busted!

Attans. Idag tog jag mig på bar gärning. Bara en dag efter att jag infört ett strängt shoppingförbud. Ja nu har jag verkligen skitit i det blå skåpet.
 
Jag. Är. Så. Olydig. 
 
 
Jaja. Nu får jag helt enkelt bita i det sura rönnbäret sa räven och raskade över isen. Och ta konsekvenserna av mitt handlande. 
 
Vad sägs om det här?
 
 
Vi har väl något litet utrymme över här hemma Stefan? Jag är inte knusslig. Jag kan nöja mig med en bit av vardagsrummet eller nåt. Jag menar. Jag måste ju trots allt ta mitt straff. Buhu buhu.
 
 
 

Shoppingförbud

Jag har från och med idag belagt mig själv med shoppingförbud. Vid överträdelse så väntar ett strängt straff. Jag har dock inte bestämt vilket ännu. Men en sak är säkert. Gruvligt kommer det att vara. 
 
Förra veckan var nämligen tämligen lugn på jobbet. Vilket innebar att jag gick ut på lunchen varje dag och tog en promenad. Och om man tar en promenad i stan när det är slutreatider så gäller det att ha en plan. En reaplan. Och det hade inte jag. Så jag gick in i en affär (sa goddag vad har ni här) både lite här och lite där. Och oftast fanns det något alldeles nödvändigt till ett onödigt lågt pris.
 
I en väskaffär hade de till exempel finfina väskor. (Nähä?). Och eftersom jag är smått väskberoende och gärna sniffar en skinnväska lite då och då så kunde jag inte låta bli. Så det blev en ny väska. Eller ja. Fyra kanske det blev. Men då köpte jag bland annat två likadana fast i två olika färger så att jag kunde lämna tillbaka en av dem efter det att jag känt efter hemma vilken färg som var finast. Svart eller brun. Svart eller brun. Hm. Mycket komplext problem. Jag fick fundera länge på en lösning. Och ta hjälp av mina barn.
 
Efter att ha analyserat min väsksamling och vilka väskbehov jag har med tanke på färg, form, storlek och lukt (sniff) så lyckades vi till slut lösa problemet. Jag rensade bort fem gamla väskor. Vilket innebar att det plötsligt hade uppstått ett behov av en ny brun väska. Och en svart. Perfekt.
 
Eftersom jag gjorde ungefär samma resa fast med skor i början på sommaren så kan man ju bli lite orolig. Det kanske håller på att bli en ny vana. Skaffar flera exemplar av varje sort för att välja den bästa. Och så väljer jag allihop. Nä. Inte undra på att jag måste ge mig själv shoppingförbud. För det här blir ju inte alls bra. Om jag fortsätter så här så kanske jag till och med måste skaffa en egen walkincloset för att få plats med allting. Och det skulle ju inte vara så lyckat. En alldeles egen walkincloset. Hu ja. Jag tror bestämt att det är så illa att det får bli mitt gruvliga straff. Om jag överträder mitt shoppingförbud alltså. Jajamen. Då säger vi så då. Stackars mig.
 
 

Soffockupanter

Jag gillar vår soffa. Den är stor, fin och mjuk. Som en mage i semestertider. Den har egentligen bara en dålig sida. Undersidan. Den befinner sig nämligen alldeles för nära golvet. Och nu var det uppenbarligen alltför länge sedan som vi rensade rent området under soffan från diverse småprylar som tagit sig in för att ockupera denna förträffliga och insynsskyddade golvyta. 
 
Nu tycker ju jag att de familjemedlemmar som ansvarar för de små ockupantprylarna också är de som ska ansvara för att hålla rent under soffan. Och det ser man ju. Vilka som är de största skurkarna. Det är även dessa små skurkar som gjort sig skyldiga till kidnappning av bland annat min nagelfil, Saras läppcerat, en finfin oöppnad tablettask full med små röda sega apor samt en av de största dammråttorna jag har skådat. 
 
 
 
Så jag visade helt enkelt de små lurviga skurkarna dagens skörd och bad dem se till att hålla ordning under soffan i fortsättningen. Vilket gick sisådär kan man väl säga. De högg in på leksakshögen direkt och det tog inte ens enochenhalv sekund innan åtminstone två möss, en bjällerboll och en pinne åkte tillbaka in under soffan.
 
 
Håhåjaja. Det är tur att ni är så söta. Ja katterna också förstås. 
 
 

Morgonpigg?

 Igår var jag riktigt morgonpigg. Om man räknar tiosnåret som morgon. För det var då jag blev pigg. Ja alltså. Jag gick upp som jag brukar vid sexnolltre. Men i vanliga fall utförs uppgåendet i två steg. Ett: Jag vaknar. Två: Jag går upp. Igår morse vaknade jag dock tjugo minuter innan jag egentligen skulle vakna. Men somnade om. Vilket innebar att jag var näst intill medvetslös när klockradion började gnola för sig själv. Vilket i sin tur innebar att jag råkade utföra de två stegen i fel ordning. Ett: Jag gick upp. Två: Jag vaknade. Steg två utförde jag dock inte förrän enochenhalv timme senare när jag redan hade gått hemifrån. Och eftersom jag tydligen sov under hela iordningfixandet, frukostätandet och hemifrångåendet så glömde jag mascaran, lämnade kylskåpsdörren öppen och gick hemifrån utan tunnelbaneåkarkort. Japp. Det blev en måndag med beiga ögonfransar, ett kylskåp fullt med ljummen mjölk och svettig ost samt en kaskad högljudda svordomar i närheten av Råcksta tunnelbanestation. 
 
Imorse var jag faktiskt morgonpigg när jag skulle vara morgonpigg. Vilket är extremt ovanligt när det gäller mig. Jag är nämligen ganska ofta pigg. Men sällan på morgonen. Imorse var jag dock så pass pigg att jag till och med satt på hallgolvet och lekte med katterna. De var ganska så förvånade. Att det där liket som brukar hasa runt på morgonen och på sin höjd kanske sträcker sig ner för att ge lite kli bakom ena örat, satt på hallgolvet och lekte apport.
 
Jorå. Även katter gillar apport. I alla fall Emil. Att Liam kommer springandes i slutet beror inte på att han också vill leka apport. Det beror på att han tror att jag har godis i handen. Den lilla lurviga tjockisen. 
 
 
 
 
 

Rörmokarmutter

Veckans lärdomar. 
 
Om du har stopp i diskhon och monterar bort avloppet för att rensa röret med ett sjuochenhalv meter långt rensband, skölj inte av rensbandet i diskhon efteråt. I alla fall inte innan du har monterat tillbaka avloppet. Och i alla fall inte om du inte hade planerat att ta ett fotbad precis just då. I diskbänksskåpet. 
 
Om du har stopp i diskhon och monterar bort avloppet för att rensa röret med ett sjuochenhalv meter långt rensband, börja inte med det klockan tio på kvällen bara för att "det här går väl fort". Och "hur svårt kan det vara". I alla fall inte om du ska hinna med det där fotbadet också. Vare sig du hade planerat det eller inte.
 
Om du har stopp i diskhon och monterar bort avloppet för att rensa röret med ett sjuochenhalv meter långt rensband, köp inte det billigaste rensbandet på Clas Ohlson för fyrtionio kronor trots att det är jättelångt och verkar jättebra. Det suger. Stoppet är kvar. Fast sjuochenhalv meter längre ner i röret. 
 
Om du har stopp i diskhon, skit i det. Ta ett glas vin och sätt dig i soffan. Det har jag gjort.
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg