I adventans tider

Här går jag och adventar. Det har jag gjort hela dagen. För den som adventar på något gott. Adventar aldrig för mycket. 
 
Jag tycker nämligen om att smyga in julen så här vid första advent. Det ska liksom bara bli lite julaning. Om ni förstår vad jag menar. Så här till exempel:
 
 
Bara en aaaaningens julkänsla. Inga tomtar. Bara lite småadventigt. Ja och så var det ju adventsljusstaken också. Som ju är ganska julig trots allt. Några små röda äpplen blev det i och för sig. Och javisstja. En röd duk också. Men nu får det väl räcka. Vi skulle ju bara smyga in julen. Inget mer julrött nu.
 
 
Jamen asså. Tomteluvorna på stolarna är väl inte direkt julröda. Mer luvröda. Om ni förstår vad jag menar. Det är väl inte så farligt. Och vem har sagt att det är tomteluvor. Det är väl helt enkelt vanliga stolsluvor bara. Även stolar kan frysa på vintern. Har jag hört.
 
 
Och ja. Det kanske jag har. Bytt till julgardiner. För de råkade ju synas i bild där bakom bordet. Men några tomtar blir det inte. Sådeså. 
 
 
Attans. 
 
 
 

Nollte advent

Grattis till er alla. Idag är det nollte advent. Det är dagen då vi förbereder oss inför advent. När vi vitnar mossa, risar lingon, dissekerar saffranskrokusar, formar pepparkaksformar, kryddar vin, skördar mandel och torkar vindruvor. Eller ja. Inte riktigt. Men vi gräver i alla fall en gång genom förrådet för att nå fram till adventsljusstakarna som ska fram nästa helg.
 
Nu är jag i och för sig ganska besviken. För i år hade jag bestämt mig för att börja fira lite tidigare än nollte advent. Redan vid minus första advent. Alltså dagen när jag skulle förbereda mig inför nollte advent. Och så visade det sig igår att det var förra helgen. Jösses. Vilket antiklimax. Ni kan ju tänka er själva. När man har skapat en helt ny och innovativ högtidsdag. Och så missar man den redan första året. Jaja. Får väl börja med det nästa år istället.
 
Nä. Nu måste jag gå och tända nollte ljuset. Tjing!
 
Mm. Tror bestämt att det är dags att skörda snart. Eller så gör vi som vi brukar. Och köper en påse med färdigskalade mandlar blandade med russin. För det spelar ju ingen roll om det inte smakar lika bra. Vi brukar ändå glömma påsen i skafferiet varje år. Nä. Nu måste jag gå och rensa skafferiet på alla mandelochrussinpåsar. Tjing!
 
 
 

Tillökning

Nu har vi två nya familjemedlemmar! Det blev tvillingar. Två små tjejer. Pigga och nyfikna små busfrön. Frallan och Skeden. Frallan för att hon ser ut som en liten fralla antar jag. Och Skeden för att hon inte ser ut som en sked. Nu hoppas vi bara på att uppfödaren hade rätt när hon sa att båda var tjejer. Annars kommer vi snart att ha en hel frukost springandes här hemma. (Nej Prickiga Korven. Sluta reta Filen nu. Han blir sur.) (Det där var sista gången Skinkan. Nu är du rökt!)  (Så söt du är Marmeladen. Jaja du också lilla Koppen.) (Oj så fort Laktosfria Latten springer!) (Nädu Skeden. Nu rör du till det igen.) 
 
Det är faktiskt första gången som Sara har två hamstrar. Tidigare hamsterfamiljemedlemmar har alla varit singlar. Så första morgonen efter det att Frallan och Skeden flyttat in på Saras rum så berättade Sara att hamstrar tydligen kommunicerar med varandra. "Oh så spännande." Sa jag. "Mycket." Sa Sara. "Vad säger de då?" Frågade jag. "Hur ska jag kunna veta det?" Svarade Sara. "Jamen hur låter de?" Frågade jag. Ungefär så här: SQEEEEEEK!" Svarade Sara. Med ögonen trött hängande någonstans nere vid näsroten. "Oj hoppsan." Svarade jag. 
 
Som tur är har Frallan och Skeden börjat prata lite tystare med varandra. Och säger mest "sqeek". Och något litet "mip". Och kanske något "nuärdetminturattspringaistorahjulet". Så det behövdes trots allt inte hörselkåpor och dubbla sömntabletter för att kunna sova. Och tur är väl det. För jag har inte hittat ett enda par hörselkåpor som som är så små att de passar dvärghamstrar. Jag tänkte nämligen att de skulle börja prata teckenspråk med varandra om de inte hörde något. Mycket tystare. Bra plan, eller hur?
 
 
 
 
 
 

Sardiner på tub

I vanliga fall är jag en sån där lyckligt lottad lokaltrafikåkare som alltid får sittplats. Jag går nämligen på tuben så långt ute i hoodsen att det inte har hunnit gå på så många tubåkare före mig. Men i morse så var hela tuben full när jag skulle gå på. Tub och tub förresten. Snarare burk. Full med västerortssardiner. 
 
Så jag stod där mitt i gången. Och försökte vara så lite ivägen som man bara kan vara när man står mitt i en gång. Och reflekterade lite över saker och ting som jag brukar göra när jag åker tunnelbana. Insåg där och då att jag kommit upp i den där åldern där man faktiskt behöver börja oroa sig. Nä alltså. Inte för att man inte ska få en sittplats. Utan för att någon faktiskt ska erbjuda en sin sittplats. Ve och fasa. 
 
Nu behöver i och för sig inte ett erbjudande om sittplats bero på att någon tycker att jag ser gammal ut. Det kan ju faktiskt bero på andra saker också:
 
 1. Jag verkar handikappad. Nja. Inte så stor risk kanske. Det enda handikapp jag har är att jag är laktosintolerant. Och det räknas väl inte direkt som ett handikapp. Och inte syns det heller. Även om magen kan vara lite svullen ibland kanske.
 
2. Jag verkar höggravid. Mäh. Laktosintolerans var det ju. Inte vecka trettio. Dessutom är jag väl för gammal för det. Eller ja. Jag är ju inte så gammal sa jag ju. Hur ska jag ha det egentligen.
 
3. Jag verkar sjuk. Hm. Ja så här tidigt på morgonen i en sardintub så ser jag väl inte ut som en fräsching precis. Men sjuk? På sin höjd lite snuvig. Räcker väl knappast för att bli erbjuden en sittplats. Om någon däremot kunde läsa mina tankar så kanske det skulle räcka för att någon skulle be mig sätta mig ned. Eller be mig gå av. Eller be mig om nåd. (Moahahaa. Världsherravälde!) Men nu kan ju inte någon läsa mina tankar. Väl?
 
4. Jag verkar verkligen vilja sitta ned för att läsa Metro. Jo. Så skulle det ju definitivt kunna vara. Ja. Så är det nog.

Himla bra. Om någon erbjuder mig sin sittplats så är det ju inte för att jag verkar gammal, handikappad, höggravid eller sjuk. Det är ju bara någon som vill att jag ska kunna sitta ned i lugn och ro och läsa tidningen. Så snällt.
 
Och om det nu inte skulle vara det som är orsaken. Så skit samma. Efter en kvart i en sardintub så är jag beredd att vara vad som helst för att få sittplats. Gammal? Javisst. Som gatan. Gravid? Jajamen. I vecka femtioåtta. Sjuk? Du skulle bara veta. I alla fall om du kunde läsa mina tankar. (Moahahaa).
 
 
Mot Hagsätra. Mot hagsätra. Tag plats.
Jo tjena.
 
 

Höstfixning

Så var det äntligen dags att ställa tillbaka klockorna. De har ju stått framme och skräpat nu ända sen i våras. Vart man än vänder sig. Så står där en klocka. Och stirrar på en. Det kan ju stressa upp vem som helst. Men nu har jag i alla fall ställt tillbaka dem allihop. Så nu är förrådet fullt. 
 
Förutom att jag ställt tillbaka alla klockor så har jag och Stefan städat trädgården inför vintern. Bort med löv. Fram med lite extra jord till häcken. Bort med utemöblerna. Fram med höstkrukan. Som ni ser la jag i år på ett extra kål. Och till skillnad från föregående års ljungförsök så tänkte jag denna gång inte låta ljungen go zombie. Även om det känns rätt så tilltalande så här i Halloween-tider. Så den här gången ska den få lite vatten då och då. 
 
 
 
Och så borde väl sommarblommorna ha åkt bort också. Men de tittade på mig med så sorgsna pistiller så jag hade inte hjärta att skjutsa iväg dem. Så de fick stanna kvar i en liten mindre kruka. I alla fall en stund till. 
 
 
Det finns fler blommor som inte förstår att vintern närmar sig. De är så himla mysko. Titta bara vilken dålig koll de har. 
 
 
Nu kanske inte jag heller förstår det. Eftersom jag har planterat små bebisväxter i egna krukor. Tiden för små bebisväxter att flytta hemifrån är ju på våren. Men ibland får man skynda på dem lite. De kunde ju faktiskt inte fortsätta att hänga mamma i hasorna. Mamma behövde lite eget spejs. Så då får man sparka ut dem lite kärleksfullt. Och hoppas att de trots allt kan stå på egna rötter. Och nej. Jag hade faktiskt inga mindre krukor. Sådeså.
 
 
Sen har lilla kretsloppan fått en ny plantering också. Skulle ha blivit en hel cafémöbel bredvid rabatten. Men de var större än jag räknat med. Så det bidde bara en stol. Jaja. En liten loppa kan sitta i alla fall. Om hon blir trött i sina små lopptassar. Får väl tråckla ihop mina egna möbler någon gång när jag känner mig pysselnödig. (Mäh!) (Ja vadå?) (Som om det skulle hända!) (Jag har väl pysslat mycket i mina dar...) (Ja. För typ tjugofem år sen.) (Äh. Tyst nu. Jag pratar med mig själv) (Förlåt då) (Ja det är okej. För den här gången.)
 
Och så bara en sak till. Är inte undersidan av en katt-tass en av de finfinaste sakerna som finns? Helt apropå ingenting.
 
 
 
 
 

Rockmän

Idag har Stefan med bror anmält sig till Rockman. Nu handlar detta varken om hårdrock, ytterrock eller barock. Även om man kan tycka att det är både en hård ytterlighet och är synnerligen barockt. Att springa mellan klippor i Norge och hoppa ner i iskalla fjordar. Varför gör man sånt liksom?
 
Jag kan tänka mig flera skäl. 
 
1. Man får betalt. Men nej. Tvärtom. Det kostar faktiskt en hel skrälldus med pengar.
 
2. Man får kvinnor. Det hoppas jag inte. Han har redan en. Hans bror också för den delen. Och det räcker så. Bara så att ni vet. 
 
3. Man får en kick av det. Jo. Förvisso. Men det får man av spökhuset på Gröna lund också. Eller av en påse sura melonstänger. 
 
4. Man får perspektiv. Ja. Det håller jag med om. Man kommer att vara tacksam om man får bada när det är elva grader i vattnet. Eller om man måste ta trapporna upp till sjunde våningen för att hissen är trasig. Allt blir liksom en pisovkäjk. 
 
5. Man får uppleva en fantastisk natur. Japp. Men det får man göra även om man skulle sitta i en båt som skvalpar runt i fjordarna istället för att själv skvalpa runt i fjordarna. Just saying. Dessutom är späckhuggare mycket vackrare på lite längre avstånd. Än tvåochenhalv meter. Och berg kan man se utan att springa runt i dem. Hört talas om stillsamma skogspromenader? Eller hajk? (Hej och välkommen till Hajk. Idag ska vi prata om gökar. Men inte om vilka gökar som helst. Utan om knäppgökar)
 
För ja just det. Det finns ju ett skäl till. Kanske det som är mest aktuellt i det här fallet. Man är helt enkelt lite spritt språngande galen. Jo. Så är det nog. Jag är gift med en spritt språngande galning. Och har en svåger som är en spritt språngande galning. Själv är jag ju bara lite småknäpp. Inte ens spritt språngande småknäpp. Bara småknäpp. Sådeså. 
 
Förresten. När jag googlade på en bild på Rockman så dök den här liraren upp.
 Skitcool våtdräkt. Har era också vapen mot späckhuggarna Stefan? Och tillhörande hund? Najs.
 
 

Familjens lilla fredsduva

 
Idag har jag äntligen fått tid för att fixa lite med våra stackars krukväxter. En del fick gå vidare här i livet. Via komposten. Andra fick lite ompyssling kring både blad och rötter. Och blev genast piggare.
 
Kattekisserna var glada också. Särskilt Emil. Även han tyckte om att växterna såg lite piggare ut. För pigga växter är roligare att tugga på. Efter lite skäll så verkade han faktiskt ångra sitt växtätande. För han kom springandes med en liten fredsgåva. En olivkvist. Gulleplutten. En riktig liten fredsduva. Sen kom han springandes med en till. Sötnosen. Han ville verkligen be om ursäkt.
 
När han kom springandes med en tredje som han släppte framför fötterna på mig så började jag ana oråd. För det var då jag kom på att jag hade tagit in olivträdet från balkongen. Eeeemil!
 
Vadå? Jag vill ju bara leka apport. Och det här var de enda pinnarna jag hittade här inne. Satt fast gjorde de också. Jag fick slita hund för att få bort dem. Och så är det jag som får skäll. Jösses. Människor. Totalt obegripliga varelser. 
 
 
 
 

Nuerejuligen ellerinte

Idag köpte jag en julgran. Jorå. Det gäller att vara ute i god tid om man ska ha en finfin gran. Nu får jag ju inte hem den riktigt än förstås. Den kommer farande helgen före julafton. Fram till dess har jag bestämt mig för att bara sitta här och vänta på min gran. Så om mina kära arbetskamrater undrar var jag har tagit vägen. Så är jag väldigt upptagen här hemma. Är i väntans tider kan man säga. Med glöggen i vänsterhanden. Och en pepparkaka i högerhanden. Så mycket att göra. Så lite tid.
 
Nu tycker ni säkert att jag har fått tomtar på övervåningen. Nix. Det har jag inte fått. Det har jag alltid haft. Men så himla illa är det egentligen inte. Faktiskt. Tomtarna kryllar liksom inte där uppe. De dansar inte jenka och leker charader. Eller rockar loss och slänger ut teveapparater. De har bara en lugn och trevlig familjetillställning där uppe på sitt lilla loft. För jag har ju bara beställt en julgran på nätet. Som jag gör varje år. I slutet på oktober. 
 
Och sitta här och vänta och göra ingenting får jag väl nöja mig med att göra tills imorgon bara. Med ett glas vin i vänsterhanden. Och en retrolaktritsgrej (Käck) (Kommer ni ihåg den?) (Fast den heter Kick numera) (Beror väl på att man vill vara internationell och då blir ju ett tje-ljud och ett ä i samma ord lite överkurs för en laktritssugen engelsman) (Hur som helst köpte jag en hel låda med fjorton stycken på öob) (Hehe) i högerhanden.
 
Nä. Nu ska jag skriva julrim. Tjingeling! 
 
 
Se på fan. Jag har köpt en gran. 
 
 

Säljes

Jaha. Förkyld och smått hängig sitter jag nu här. Och stirrar på mina tvåhundrafemtio krokuslökar. Något som jag tyckte var en finfin idé när jag beställde dem för några veckor sen. Något som jag undrade om det verkligen var en finfin idé när jag precis hade beställt dem. Något som jag nu vet inte var en finfin idé. Men men. Jag får väl ge mig ut och gräva ner så många jag orkar. Och sen sätta ut en annons. Säljes: Tvåhundrafyrtiotre finfina krokuslökar. 
 
Sen har jag några fler saker som jag kan tänka mig att sälja. Om någon är intresserad.
 
Säljes: Rentvätt. Säljes i högar om cirka en kubikmeter. Finns cirka tre till fyra högar. Innehåller varierande färger och storlekar. Säljes i befintligt oskick. 
 
Säljes: Smutstvätt. Säljes i högar om cirka en kubikmeter. Finns cirka tre till fyra högar. Innehåller varierande färger och storlekar. Säljes i obefintligt skick.
 
Säljes: Tvättmaskin. Säljes till någon som kan ägna den lite mer uppmärksamhet. Den förtjänar det. 
 
Säljes: Dammråttor. Fina exemplar i alla möjliga grå nyanser. Uppväxta på kvalitetskvalster och vana vid andra husdjur. Lekfulla och ystra. 
 
Säljes: Krukväxter. De allra flesta så nära levande man kan komma. Solbrända exemplar i unika färger och former. Säljes eller bytes mot trätulpaner från åttiotalet.
 
Suck. 
 
En soffpotatis och en påse nötter. Lökigt värre.
 
 
 
 

Robot eller rubbad

Nu har vi beställt Stefans födelsedagsbiljetter. Till Sveriges historia med Måns Möller och Özz Nujen. Jo jag vet. Det ska vara ett sånt där litet tak över u i Nujen. Men jag hittar inte det just nu. På tangentbordet alltså. Så lilla u får klara sig under bar himmel.
 
Hur som helst så fick jag en fråga när jag gjorde beställningen på nätet. "Är du en robot?". Wow. Den frågan har jag aldrig fått förut. Jag har fått frågan om jag har läst villkoren. Och om jag är man eller kvinna. Men aldrig om jag är en robot. Hm. Tänkte jag. Bäst jag svarar nej. Tänkte jag. Och svarade nej. Till min glädje fick jag en grön bock. Hurra. Jag var ingen robot. Blev lite orolig där ett tag.
 
Fast det förstås. Då hade jag ju i alla fall fått en förklaring till varför jag pratar innan jag tänker ibland. Eller varför jag tänker att jag pratar fast jag inte gör det. Eller varför jag tänker att jag borde sluta tänka men fortsätter tänka i alla fall. Eller varför jag pratar högt för mig själv fast jag tänker att jag bara tänker.
 
Kortslutning kanske. Eller felprogrammering. Eller bara någon som tyckte att det där med test är väl ändå lite onödigt innan de slängde in mig i produktionsmiljön här ute i Hässelby. Och då blir ju resultatet lite skevt också.
 
Men tyvärr. Jag var ju ingen robot. Alla mina fel och brister beror helt enkelt på någonting annat. Förmodligen på en kombination av en medfödd knasighet, en under åren förvärvad knäpphet samt en åldersbetingad knarrighet. Och då bli ju resultatet lite skevt också.
 
Men jag fick i alla fall beställa biljetter. Eller som vi säger på robotska. Jag. Fick. I. All. A. Fall. Be. Ställ. A. Bil. Jett. Er. Mä. Hä. Hä. Hä.            Hä. Hä. Hä.            Hä. Hä. Hä.
 
Och erkänn nu att ni läste det där på robotska. Jag visste det. Mä. Hä. Hä. Hä.
 
 
 
Visa fler inlägg